Visste du att Märsta från början var tänkt att byggas på fyra kullar? Valsta, Pinbacken, Brista och Norrbacka. Men av denna böljande kvartett blev endast två bebyggda med bostäder. Vi har tagit reda på varför.

”Fyra kullar med fyra stadsdelar med utblickar ner mot ett lågt byggt centrum. Som en amfiteater av bostäder och arbetsplatser kring funktionernas arena och med kontakt med Mälaren”…

… Ungefär så löd visionen om Märsta, flygplansstaden som skulle fungera som en självförsörjande servicestad till nya storflygplatsen Arlanda. Med egna industrier och liten utpendling. Tanken var att staden skulle växa fort. Erbjuda 400 lägenheter per år för att 25-30 år senare ha en befolkning på 40 000 invånare, vilket var en enorm siffra på 1950- och 60-talen, då visionen föddes och debatterades.

Så hur kom det sig att drömbilden slopades, trots denna starka framtidstro?

Bland annat kom experter fram till att det inte skulle gå att bygga bostäder på varken Brista- eller Norrbackakullen på grund av buller. De ansågs båda ligga för nära inflygningen till bana 1. Marken behövde dessutom minsaneras. Ett annat hinder blev tänket om en amfiteater – hur skulle boende orka ta sig med tunga matkassar från centrum upp till sina högsäten uppe på kullarna? Och vilka företagare skulle vilja bygga industrier i ett område som var dyrare att bebygga än liknande mark i kommuner närmare Stockholm?

Fick visionen några som helst konsekvenser för dagens Märsta?
Ja, faktiskt. Att fyra kullar reducerades till två är anledningen till att Märsta centrum snarare kom att hamna i en utkant än i en mittpunkt.

Vad blev det då av kulle tre och fyra?
I Brista byggdes ett fjärrvärmeverk och senare en modern återvinningscentral. Pinbacken fick en ishall, ritad av berömde arkitekten Ralph Erskine, och senare även en skidcentral med längdskidsspår.

Bild från marsta.nu